They say memories are golden - Milou Lugmair

när jag kom hem igår kväll intalade jag mig själv
att det jag varit med om under dagen varit ett skämt.
det var för abstrakt för mig att klara av,
fick det att likna en dröm men sen så vaknade jag.

idag är det stilla himlen är blå över huvudstaden,
solen skiner nu men jag kan inte njuta av den.
ljuva dagar det var du och jag men alla sagor har sitt slut,
och för mig kunde det lika gärna varit vinter nu
jag känner inget längre det du ser är ett skal,
för du tog bort den lilla bit av själ jag hade kvar.

Vad som än händer, klarar jag mig. Jag ska göra min ännu starkare, och aldrig ta skit. Man kommer alltid ha sig själv, medans många av alla dom här runt omkring kommer försvinna. Jag måste älska mig själv mer och alla borde stå upp för sig.

Haha poeten själv.


Min barndom gjorde mig stark. Motgångar som skillsmässa och att lära sig att aldrig ta skit var något jag verkligen uppfattade. Men det är inte det enda som format mig till den jag är, utan mina fantastiska vänner. Linda, Rebecca, Mimi (!!) och Filip är några av dom som alltid stöttat mig. Av dom här har jag kännt Filip längst, och du har vart som en coach för mig verkligen. Tack till er och alla andra goa vänner i mitt liv.