Tankar

Det kom en pust av kyla och ensamhet inom mig precis. Känner för att fälla en tår, utan anledning. Något jag inte gör ofta. Har aldrig vart den som gråtit framför andra, visar mig inte sårbar. Jag har alltid vart så. Tillochmed som liten. Även fast jag är så skör, fast ändå så stark. Det är konstigt det där.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0